OM DEAMON
Ålder: Blir 2 år nu i sommar 2010
Ras: Amstaff blandning
Bakgrund: Deamon var tre månader när vi fick hem honom. Han var mycket mager och jag är nästan helt säker på att om vi inte hade tagit honom så hade han bott uppe i himlen idag.. Han hade oturen att komma till en typiskt olämplig hundägare, en jäkla knarkare, rent ut sagt.. Tur att hon bara hann ha honom ca en månads tid, enligt henne kunde hon inte ha honom på grund av att hon skulle byta jobb. Vem som helst förstår ju vad hon behövde pengar till.. Det var en ren slump att vi köpte Deamon egentligen. Vi höll på och kolla runt på olika kennlar och uppfödare av amstaff, och hade skickat ett intressemail till en av dom. Då plötsligt dök Deamon upp på en annons. Av någon anledning så var det bara helt självklart att vi skulle ringa, kanske för att man föll för hans bedjande ögon på bilden. ''Knarkarkärringen'', som jag kallar henne, verkade huur seriös som helst på telefon. Hon ville veta exakt hur vi bodde. Om vi haft hund tidigare. Om vi hade nära till någon skog där han kunde springa löst. Vad vi tänkte träna med honom osv osv. Hon verkade vara en trevlig kvinna som var mycket mån om vart hennes lilla hundvalp skulle hamna, vilket gav oss en himla trygghet också! Men vad fel vi hade. Min pojkvän, Tobias, åkte och skulle kolla på Deamon i Uppsala. Han jobbade där då så det var nära och bra. Jag följde inte med på grund av skolan och tänkte åka upp helgen efter. När Tobias åkte och skulle träffa ''den-trevliga-kvinnan-som-var-så-seriös'' så kan ni ju tänka er vilken chock han och hans kompisar, som var med, fick.. Tobias kompis, som haft mycket med hundar att göra, klämde och kände på Deamon för att kolla så att han inte hade ont någonstans och pappren lästes också igenom mycket noga. Vaccinationer, veterinärsintyg osv. Så vi bestämde oss helt enkelt för att rädda livet på Deamon istället för att vänta till sommaren med att köpa en valp från kenneln vi kikat på. Och det är ett beslut jag aldrig kommer ångra!
Nu: Deamon är en väldigt fin kille, muskulös och fin kroppsbyggnad. Han är morgontrött och ligger gärna i sängen och drar sig en stund innan han kliver upp. Däremot får inte vi sova om han är vaken. När han är vaken är det full aktivitet som gäller, allra helst på morgon. I början när vi fick han var han väldigt orolig varje gång han fick mat att det var sista måltiden på länge och slängde i sig maten på några sekunder. Nu har han lärt sig att man får mat regelbundet och har lugnat ner sig betydligt! Det är väl en sak som sitter i från när han var liten och kom som oskyldig valp till knarkaren som inte hade råd att ge honom mat... Deamons dåliga start på livet har tyvärr satt sina spår.. Han kan vara väldigt osäker på stora karlar, men vi håller på och tränar med han. Så kallad ''hälsa-träning'' att folk som han inte känner får sätta sig ner på huk och ge honom en godis och sen är det inget mer med det. Väldigt tråkigt känns det väl, eftersom jag så gärna vill starta i LK1 men där har man ju tandvisningen.. Alla andra momenten sitter som dom ska nu, förutom apporteringen. Vi får se hur det blir!
Deamons uppfödare lyckades hitta oss tack vare min blogg, så nu har vi kontakt med dem! Riktigt trevliga människor som verkar vara måna om sina djur. Deamons uppfödare Linda ångrar sig innerligt hur hon kunde sälja Deamon till det där folket - som verkade vara helt vanliga och seriösa människor. När hon försökte få kontakt med dom för att höra hur det gick och hur Deamon mådde fick hon inget svar. Då förstod hon att det var något som var fel! Men nu har han det bra i alla fall och det är det som är det viktiga!
Favoritleksaker: Decilitermått och flaskor, dom studsar och rullar iväg på ett roligt sätt. Enda tills han bitit dom i småbitar, vilket inte tar lång tid..
Foder: Eukanuba.
Framtidsplaner: Till sommaren 2010 ska vi tävlingsdebutera!
Favoriter: Mormor och farfar är stora favoriter.. Av dom får man alltid något gott, det vet Deamon.
Om det är någonting ni tycker jag glömt att skriva så kan ni ju hojta till eller om ni har frågor om Deamon, mig eller något annat så är det bara att kommentera eller maila :)

Vilken underbar historia, blir helt tårögd... :)
En tanke jag hade om att han låtsasgäspar... Hundar kan väl gäspa för att skicka ut lugnande signaler, så det är kanske något som hängt kvar efter veckorna med knarkartanten!? Bara en fundering...
Tycker att ni gjort en väldig god sak för vovven!
Svar till Ida:
Tack! :)
Det vet jag faktiskt inte, tack för tipset. Ska kika närmare på det :)
Han har hamnat i bra händer! En riktig solskenshistoria!
Vad fan Linda, du måste låta folket veta att han älskar cheese ;)
Hej! Har oxå skickat ett mail till dig.. Vet med ganska stor säkerhet att detta är en valp från våran kull som vi fick 8/7 -08
det är med tårarna i ögonen då jag läser detta och förstår vilket helvete han haft sen han lämnade oss tills ni köpte honom! Skulle bli jätteglad om ni hörde av er till oss! Numret finns med i mailet! MVH/ Linda och Micke
Hej & tack för hälsningen i våran blogg. Ja Linda jag blir stum av glädje vilken rörande historia, vilken tur för Deamon att han kom till goda händer tillslut...stora kramen till er..:)
åå, man blir ju alldeles tårögd. Att det finns människor som kan behandla djur illa..
Som du skrev: det känns bra att ha räddat ett liv :)
åhh vilken historia! min hund är döv (som sin matte, jag haha) och hon skulle ha varit i himlen nu om inte vore en annan tjej räddade henne från alivningen och gav azi till en familj i skåne. men sen hade de inte tid med azi längre när de har så många barn, så hon blev min när azi var 4 år (3 år sedan) :)
Vilken härlig historia =) Kul att ni tog hand om honom.. En omplaceringshund är det bästa jag någonsin tagit hand om =) Bättre hund får man leta efter!!
vilken hemsk historia, det var iaf tur att han kom till er^^, och bort från den där knarkaren..
Förstår helt enkelt inte hur folk kan behandla djur sådär !!
Men han är jättesöt :)
Det händer allt för ofta att hundar hamnar hos fel människor, han har haft tur! När ni väl börjar tävla kommer ni inte kunna sluta ;)
Meen åhh vilken historia! NI är guld värda som hjälpte Deamon! Beundrar modiga människor som er :)
Kram Angelica och Santoz
Vilken start i livet, stackarn. Tur att ni kom och räddade honom. Han ser jättefin ut idag!
Tack också för hälsningen i Kompis blogg! Alltid lika roligt när det lämnas tassavtryck... :)
Hejsan, jag vet inte hur jag kom in på din blogg men jag tröck runt lite här på nätet hehe..
Men såg att du/ni har en skit fin hund !!
Jag har en pitbull/amstaff hane på 7 månader, ska börja på lydnads kurs snart..
Måsta bara skriva att hunden er är jätte fin och att vi kanske ses om jag väljer söderhamns hundklubb ist för bollnäs..
Ha det bra / Johanna




2009-02-05 @ 20:58:10


