ATT RÄDDA ETT LIV

Har inte gått och lagt mig än! Brukar bli att jag fastnar vid datorn ibland, hittade bland annat denna braiga text från Agrias hemsida:

Rädsla för människor och barn

''Anledningen att hundar är rädda för människor och barn kan bottna i dåliga erfarenheter. Det kan också bero på att vissa raser är mer reserverade än andra, har ambitionen att vakta hem och familj. De kan också uppleva människors kroppsspråk som hotfullt.

Ofta när vi tar kontakt med en hund går vi rakt emot den, söker ögonkontakt med hunden, klappar den på huvudet. Ibland försöker vi till och med krama om den. Dessa fyra signaler kan hunden uppleva som hotfulla. Hunden kan då svara med aggression, försöker dra sig undan eller fly från människan. Tvinga aldrig en hund att hälsa på någon den är rädd för!

Träna möten med människor
Är hunden reserverad och rädd kan du träna den genom att slänga godis framför personen samtidigt som du säjer ”gå och hälsa”. Personen ska inte titta på hunden.

Tränat i flera dagar och på flera olika människor. När hunden går fram till människan utan att tveka kan personen ge godis till hunden, men fortfarande utan att titta på hunden. Först när hunden utan att tveka äter personens godis kan han eller hon titta på den.

Gå inte för fort fram
Här kan det ofta bli ett litet bakslag. Hunden kanske skäller eller gör ett utfall – bli då inte arg på hunden utan gå därifrån med hunden. Gå sedan tillbaka och prova igen. Om hunden skäller igen är övningen för svår. Fortsätt då att träna, men utan ögonkontakt mellan person och hund.

Efter några veckors träning brukar hundarna gå fram till en främmande människa, försiktigt viftande på svansen, när husse eller matte säjer hälsa fint.

Om träningen inte visar resultat kan det finnas fler orsaker till hundens rädsla, eller också behöver hunden helt enkelt mer träning. ''

Taget från: www.agria.se

______________________________________________________________________________________________

Det skär verkligen i hjärtat på mig att Deamon har blivit behandlad så illa när han var valp.. En oskyldig stackars liten valpis.. Ibland kan jag börja tänka på det och då kan jag älta det fram och tillbaka, diskutera med mig själv, i flera timmar.. Som nu, vilket resulterar i att jag inte kan sova.. Eller ja, inte för att jag gjort något vidare försök heller kan jag väl påstå - jag blev ju fast här!

Ibland känns det bara så jävla pissigt, rent ut sagt! 
Deamon är inte på det ''värsta viset'' eller vad man nu ska kalla det. Han är inte aggresiv så mot människor, han är mer reserverad och rädd. Försiktig. Jag har bara sett han reagera starkt på män, det har väl att göra med att det var just en karl som han blev misshandlad av.. Antagligen, jag vet inte.. Jag skulle vilja veta! Veta vad han tänker. Hur han ser på de där ''läskiga'' människorna.. Tänk om han bara kunde berätta hur allt ligger till så vi kunde lösa det - tillsammans!

Jag respekterar Deamon, och därmed även att han inte tycker att det är OK att främmande folk kommer fram till honom. MEN, svårigheten i det hela är att folk oftast bara knallar rakt fram till hunden och ska hälsa, utan matte eller husses lov innan! Det är inte OK för Deamon, och eftersom han inte kan säga Nej så måste jag göra det. Nu har jag bestämt det (eller ja, alla vi i la familá) att det är bara att riva i ett Nej om det är någon på väg fram. Jag tror inte den personen lider något av att gå genom livet utan att ha hälsat på Deamon och han slipper känna sig trängd och osäker. Jag tänker inte utsätta honom för det bara för att folk vill fram och klappa en sväng, vilket är helt onödigt egentligen..

Däremot så kommer vi fortfarande jobba vidare med problemet - självklart! Jag har fått många olika råd av instruktörer och hundfolk men om det har funkat nå vidare bra något av det kan jag inte  påstå.. Som jag har sagt förut och som jag säger igen: Det är inte säkert att det går att jobba bort ens. En hund som blivit slagen och misskött, sånt kan sätta sina spår. Inte bara hundar, alla djur.

Som jag sa här om dagen på jobbet till min kära vän Petra: ''Jag önskar att jag kunde vinna pengar så jag kunde hjälpa djur runt om i världen som har det svårt!'' Sen slog det mig, jag har inte vunnit några pengar ännu men ett liv har jag i alla fall kunnat rädda och det är Deamons! Min lilla fina kille.

                      


Kommentarer
Postat av: Frida Wigren

en sak ska du veta..och jag tror att det är väldigt få som skulle lyckats så bra som du gjort med Deamon. han kanske inte kommer bli perfekt i och med hans bakgrund. Men du gör det bästa av det du och han är kapabla till. Hundar är mer mänsklig än man tror... vissa minnen suddas inte ut! Du kommer kunna ha en annan hund för själva tävlingsmomenten. Deamon kan vara din träning, för du kommersäkerligen skaffa fler hundar i ditt liv och då kommer du sluta med vissa saker du gjort och lägga till nya metoder som du märker funkar bättre.. Jag hejar på dig! KRAM

2010-07-15 @ 21:10:33
URL: http://fridawigren.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

RSS 2.0