UTSTÄLLNING ÖSTERBYBRUK

Igår var vi på utställning i Österbybruk.. Självklart glömde jag kameran hemma och vi åkte fel när vi skulle dit, men det var en trevlig utställning! :)

Deamon har varit lite hängig de senaste dagarna. Undrar om det kan vara biverkningar av frontlinen som jag hade på honom här om dagen? Här vill vi INTE ha några fästingar inte! Någon som vet om dom kan få biverkningar av det?

                    

NYTT!

Nu har jag även uppdaterat ''OM MIG'' och ''OM DEAMON'', känns som det var ett tag sen nu! :)






SÖDERHAMNS BRUKSHUNDKLUBB

Nu börjar det hända lite grejer med hemsidan, jag har även fått dit en gästbok nu! :)
Gå in och ta en kik: http://www.soderhamnsbrukshundklubb.se/


LYCKA

Lyckan finns bara här och nu, i goda nära relationer, i själva strävan mot
 meningsfulla mål, inte i ett avlägset ”sedan”.


Mamma & Jag


KÖR IHOP SIG

Ska snart iväg och jobba. Jobbar kväll vilket känns så jäädra typiskt eftersom det är träning med agility-gänget på måndags kvällarna.. Mitt jobb-schema kör alltid ihop sig med mitt hund-schema. Typiskt.

Har i alla fall hunnit vara ute på en lång promenad imorse, jätte skönt väder ute :)

Nu: Jobb!


DUNDER OCH BRAK

Det åskar och dundrar jätte mycket här! Gud så mysigt, regnet smattrar på taket och hela himlen lyser upp av blixten då och då! Som min kära moster skulle ha sagt: ''Nu brakar det loss!!!''

Deamon är inte ett dugg känslig för skott/dunder/smällare. Tji fick ni som kollade snett när jag hade med han som valp när det smälldes smällare och raketer. Tog jämt med han då och medan det smällde och hade sig lekte vi och stojade, tror man har igen det idag faktiskt.

Idag har vi varit upp på fria träningen på BK och tack och lov - idag gick det bra! Körde mest agility men det var så varmt ute så Deamon gick och hängde med lång-tungan nästan hela tiden, haha. Vi gjorde två platsliggningar med de andra som var och tränade och körde igenom några av momenten i LK1.

                                  

LK1 KURS - AVSLUTNING

Idag var det avslutning på LK1 kursen vi gått som var på 8 gånger. Och idag gick det sämst av alla de åtta gångerna, brukar det inte vara så att man blir bättre och bättre? ;) haha! Inte i vårat fall tydligen! Ursäkta ordspråket, men det gick så jäkla helvetes dåligt idag. Tror aldrig en träning gått så dåligt faktiskt. (utan att överdriva ett dugg!) Snacka om att det är två-års-trotsen som slagit till på Herr Deamon!

                       Så idag när vi åkte hem från kursen så var han gratis! ;)
                     Imorgon tar vi nya tag och kör lite lydnad och agility på BK.

              

               

              

                                 (inte världens bästa bilder men ändå)

Nu håller min fina pojkvän på och bakar scones så snart blir det lite kvällsfika innan en dejt med John Blund väntar. Upp och jobba tidigt imorgon!

BUSENKELT HUNDGODIS

Det var några som undrade över hur jag gör eget hundgodis. Det är busenkelt - och billigt!



Jag brukar köpa två förpackningar, det blir precis en plåt.
Går på ca 20:-

Torkad blir den lättare att hantera och man slipper kleggiga fickor, perfekt till träningen!

Skär bldpuddingen i små tärningar och strö ut dem på en plåt med bakplåtspapper, torka bitarna i ugnen i ca 100 grader. Tills dom är genomtorra, rör om bitarna nån gång då och då. Om man inte torkar blodpuddingen helt, måste man förvara dom i kylskåpet.
Dom går också bra att frysa och ta fram vid behov.(Om man vill vara säker på att dom blir helt torkad brukar jag sänka till 50 grader efter ca 30 min och då låta ugnsluckan stå lite på glänt i ca en timme och sedan är det klart!

 


GRABBARNA GRUS!

Mina ben värker, hela tiden. Det är smalbenen som är värst, känns som växtvärk! Men jag borde ju inte växa något mer nu tycker jag.. Har inget emot det om det är så men ändå, känns som det borde vara klart nu vid 19 års ålder.. haha!

Det blir med andra ord inte mycket gjort. Klarar verkligen inte av att köra agility, för det bara värker.. Håller på och blir knäpp. Kan det vara benhinne-inflammation? Måste ta och åka upp till farbror doktorn om det inte blir bätter för det här funkar ju inte!

Deamon har i alla fall fått röra på sig de här senaste tre dagarna ändå. Husse har nämligen börjat cykla med han! Det går tydligen jätte bra, han har honom lös och han galopperar på bredvid cykeln. Dom mötte mig här om dagen på jobbet och det var inge problem vid hundmöten eller att stanna och sen starta igen, Deamon var verkligen med och var uppmärksam! Riktigt roligt verkade han tycka att det var. Bra konditionsträning! Synd att det bara är asfalt typ överallt, det sliter ju så mycket på benen och även tassarna blir så där fnasiga. Får se till att smörja tassarna mer än en gång i veckan om dom där två grabbarna ska börja cykla mycket :)

                          
Deamon skulle då inte uppskatta att sitta i en sån där låda där bak, han vill minsann vara med och springa.

KIM

Idag föll dommen mot mannen som mördade Kim (läs några inlägg neråt så förstår ni)
Han fick 18 års fängelse. Inget straff i världen räcker egentligen till mot det där monstret men nu vet vi i alla fall att han sitter där han sitter.

En tung sten som jag kånkat runt på sedan den 5:e november har äntligen lossnat. Känns som man inte kunnat sörja innan, man har varit så inriktad på att han verkligen ska åka dit.

                          Nu kan även Kim vila i frid. Nu får hon lugn och ro där uppe i himlen.

                         

                                  http://www.evigaminnen.se/minnessida/kim-hedberg


Det kommer även vara med i aftonbladet imorgon igen om detta. Tror även man skulle visa bild på den hemska människan, Kims ex-man, som gjorde detta mot Kim.

(Update, här är länken till det som var med i dagens aftonbladet: http://www.aftonbladet.se/nyheter/153kvinnordodade/article7141763.ab)


SÖNDAG

Kom precis hem efter en heldag på klubben med lydnadstävling! Jag skrev åt domaren i samtliga klasser (Elit, 2 och 1) det är väldigt lärorikt och kul! Domaren var en härlig snubbe som sa att han hade ''spenderar-byxorna'' på sig idag, han var väldigt givmild vad gäller poängen och sånt gillas ju! Det gick jätte bra för alla hemma ekipage och även för de andra också, en riktig kanon dag! Jag tror alla var nöjda och glada när de åkte hem. Det var dock en som avbröt hela tävlingen, hon hade en golden retriever hane och han verkade jätte glad och pigg innan dom kom in på planen men sen var det något som hände. Helt rätt av föraren att avbryta i en sån situation!

När tävlingen var över gick vi en sväng i skogen med Deamon som var vild och rusade runt överallt, helt galen! Gick in en sväng på agilityplanen och körde några hopp. Jag och Tobias stog mest och skratta åt Deamon, han var verkligen på G idag! Deamon hittade minsann på sin egen bana idag medan vi stog i mitten av planen och beskådade. Hopp, hopp, över a-hindret, rejsa runt lite i en cirkel, hopp, hopp - ja så fortsatte det runt, runt! Ibland stannade han upp och kollade på mig ''Kom igen nurå matte!''

På vägen hem stannade vi till på en badplats så nu har Deamon tagit årets första dopp! Han har varit jätte kinkig på att bada men i slutet på förra sommaren (då han även var valp fortfarande) så började det släppa så jag tror inte han kommer vara någon badkruka i år.

Nu ska jag klippa klorna, smörja tassarna och göra ren öronen på Deamon. Sen ska jag göra hundgodis - torkad blodpudding och kex!

Hoppas ni haft en trevlig helg!

                            Har fått en sträng tillsägelse om att jag blivit snål på bilder den senaste
                                    tiden så här har ni några från senast vi gjorde hundgodis:

                            

                             

                             

                        Tycker även att jag borde få en guldstjärna i kanten för min påhittiga rubrik!


TILL MINNE AV KIM

Det har gått över ett halvår sedan du rycktes bort från jorden. Mot din vilja.
http://www.evigaminnen.se/minnessida/kim-hedberg




Aftonbladet gjorde ett repotage om Kim här om dagen. Här är texten som publicerades då:



Kim Hedberg, 46, gjorde allt rätt.
Hon såg till att få besöksförbud, samlade bevis mot ex-mannen och gick aldrig hem ensam.
Trots det brändes hon till döds utanför sin port en natt i november.

Morgonen den 5 november väcktes Kim Hedbergs dotter med frukost på sängen av pappa och lillebror. Det var hennes 20-årsdag.
När paketen var öppnade låg hon kvar. Den vanliga oron började gnaga: varför hör inte mamma av sig?
Har han kommit åt henne?
Kim Hedberg fruktade för sitt liv. Rädslan och oron smittade de tre barnen: hennes son "minstingen" och de två döttrarna som var hennes bästa vänner.
Det här är deras berättelse om mamma Kim. Hon som en gång skruvade upp volymen på bilradion. Det var Mariah Careys "One sweet day" som spelades.
– Den här låten vill jag att ni spelar på min begravning.
Det var inte ett skämt. Sången bär budskapet hon ville pränta in: Om jag försvinner kommer jag ändå alltid att finnas för er.
Många år tidigare hade hon börjat skriva på ett brev till barnen. I brevet uppmanar hon dem att vara starka. Hon ber dem att berätta för polisen vad de vet; om hot, misshandel och vredesutbrott.
– Mamma var verkligen mån om att vi skulle bli bra människor. Att vi skulle stå upp för oss själva och för de svaga.

Kim var självständig och bestämd. När hon arbetade som sjuksköterska tvekade hon inte att gå till högsta chefen om en patient behandlades illa.
Utåt var hon stark. Innerst inne var hon livrädd. Rädslan blev mer påtaglig för varje dag. Hon slutade träna, stannade hemma mer, sa till sina barn: "Han kommer att döda mig."

Kim sov dåligt, låg ofta vaken hela nätterna. När barnen gick förbi hennes sovrum slogs de av hur liten hon såg ut, hopkurad i sängen i sin Nalle Puh-pyjamas tillsammans med gosedjuren hon älskade.
Hon klagade ofta på att det gjorde ont i hjärtat, hon oroade sig för en hjärtinfarkt. I dag förstår barnen att det var dödsångest hon kände.
Kim Hedberg hade också talat om för dem att hon ville kremeras. Om hon försvann.

I september slog ex-mannen sönder Kims lägenhet där även äldsta dottern bodde. När döttrarna kom dit satt Kim med tom blick. Förstenad av skräck och ångest.
Barnen gick genom fyrarummaren och försökte förstå hur en ensam människa kunde göra så stor skada.
Skadegörelsen ledde till att Kim Hedbergs ex-man fick besöksförbud. Hon såg honom köra förbi så gott som dagligen.
Hon hoppades att besöksförbudet skulle hjälpa. Hon talade om att byta efternamn, flytta från Hagsätra och få ett lugnt liv.
En vecka innan mordet gick hon till polisen med en av döttrarna och berättade att de sett mannen utanför fönstret. Han hade sträckt ut tungan. Men svaret från polisen var att de inte kunde göra något.

Natten till den 5 november, på mellandotterns 20-årsdag, kom Kim hem sent efter att ha varit ute med sina vänner. En av dem följde henne hem. De sa godnatt utanför lägenhetshuset i Hagsätra. Hemma låg äldsta dottern och sov.
Dottern vaknade till lukten av gas, utanför hördes skrik från grannarna. Hon gick ut på balkongen.
På gräsmattan nedanför brann en docka. Ja, hon var övertygad om att det var en docka. Ändå såg hon mammas skor. Insikterna om vad som kunde ha hänt studsade mot henne, och försvann.
Hon gick ut och in mellan balkongen och vardagsrummet. Ringde mammas mobil, en gång, två gånger, tre gånger. Hon skrek i telefonsvararen: "Varför svarar du inte? Han har tänt eld på en docka här utanför."
Samma natt berättade hon för polisen vem hon misstänkte. Flera poliser kom och gick i förhörsrummet.
Till slut satte sig en kvinnlig polis vid hennes sida: Du måste nog ställa in dig på att det var din mamma du såg.

Det blev morgon, och mellandottern vaknade på sin födelsedag, till sin oro. Efter någon timme ropade hennes pappa och bad henne komma.
Hon tänkte; Å, mamma ligger på akuten.

Enligt den tekniska utredningen tog det flera minuter från att Kim Hedberg fick hinken med bensin hälld över sig till att hon lyckades ta sig ut på gräsmattan. Hon rörde sig i loftgången bort från gärningsmannen.
Han tände eld.
Självförsvarssprejen Kim fått av sina oroliga barn exploderade i handväskan som hon tappat i flykten.
Inte ett spår har gärningsmannen lämnat. Inga fingeravtryck på bensinhinken. Inte heller på porten där en tändsticka petats in i låset för att dörren skulle bli svårare att öppna.
Men ett vittne har pekat ut ex-mannen som den person han såg en halvtimme före mordet – gömd i mörkret vid entrédörren.
I veckan avslutades mordrättegången mot Kim Hedbergs ex-man. Han nekar.
Första dagen i Södertörns tingsrätt riktade han anklagelser åt alla håll. Han berättade med darrande röst om alla gånger han varit nära att dö: efter hjärtinfarkten, efter att ha voltat med folkracebilen och efter att han slagit sönder armen i ett vredesutbrott.
Han sa: "Jag slår på döda ting. Inte människor."
Dom faller 17 maj.

Nu säger döttrarna att de uppfyllt sin mammas önskan från brevet. De har varit starka, de har berättat.
– Vi har gjort som mamma sa. Nu hoppas vi att rättsväsendet till slut lyckas stoppa honom.

-
För mig känns det fortfarande så himla overkligt. När jag läser texten är det som att jag läser om någon annan..
Kim älskade Deamon, han fick alltid en massa korv av henne. Oftast för mycket, haha :) ''Det finns ingen gräns, du ser väl vad hungrig han är!'', minns jag att hon sa och gav han ännu mera korv.

Vi saknar dig Kim.
Det är så orättvist.

IBLAND FUNDERAR MAN...

Ibland funderar JAG väldigt mycket, rättare sagt. Jag är en riktig tänkare, klurare, ältare - you name it! Men ibland kan jag inte låta bli att spy galla över folk. Speciellt inte när jag VET att det är fel. Och speciellt inte när ett oskyldigt stackars djur kommer i kläm. Eller spy galla kanske man inte ska uttrycka det, säga sanningen rakt upp i ansiktet på folk låter mycket bättre. Säga vad man tycker!

                  Det är precis vad jag gjort och det känns väldigt bra. Ingen nämnd, ingen glömd.

                        
             Husse och Deamon kikar på TV. Han är så knasig den där hunden när han vill sitta så där.
                 För att inte tala om att han har en egen kudde och huvudet på den när han sover.

HÄRLIGA DAG!

Solen skiner och jag är LEDIG idag! Kan det bli bättre? Dont think so!



Här är en bild från träningstävlingen i lördags.

Idag ska jag bara slöa (för en gångs skull!) och ikväll blir det LK1-kurs.
Får se om Deamon behagar vara lite mer kontaktsökande och förig idag.
Snacka om att två års trotsen har slagit till!
Han är verkligen vidrig mellan varven nu, haha.


TÅRARNA RINNER..

                                                     ... när jag kollar på denna video!

Jag minns att jag sett en dokumentär förut om just det här lejonet - Christian. Som blev omhändertagen som liten och hjälpt av de två killarna på filmen. Ett lejon ska ju leva i det vilda, som vi alla vet. Christian hittade till slut sin egen flock. De två killarna ville så gärna träffa och se lejonet igen efter några år men alla sa då åt dom att det inte var någon mening, han skulle aldrig känna igen dom. Men se själv hur det gick!  (Läs texten i filmen så förstår ni, är svårt att återberätta)


               

FULL FART FRAMÅT!

Imorse studsade vi upp, gjorde ordning fika och brummade upp till Brukshundklubben. Agility stog högst upp på schemat! 
Här kommer en film från idag:

 

Det gick riktigt bra idag! Deamon vart lite okoncentrerad på slutet men det var så varmt också!


GUD VAD HEMSKT...

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7098679.ab

Sen så vet man ju antagligen inte hela sanningen eftersom det är tidningen, men ändå...


DJURMAXI

Tänkte tipsa om en hemsida som har bra grejer till vovven, väldigt bra priser! Dom har även till katt och andra smådjur. Dom har utförsäljning på godis och tugg just nu också! http://djurmaxi.se/

Gjorde en beställning där i från idag, kopplet och halsbandet har jag spanat in länge så det var på tiden ;)
                           
                                               Halsband med tillhörande koppel i äkta läder.

                           



                                                          
                     En dummy/kampleksak som man får plats med i fickan på träning. Perfekt belöning!

IBLAND BLIR DET INTE RIKTIGT SOM MAN TÄNKT SIG...

Deamon är världens bästa vovve i mina ögon. Sin egen vovve är ju alltid finast, sedd utifrån matte eller husses ögon. Så är det ju bara! Ibland brukar jag kolla på Deamon när han sover, klappa han på pannan, och tänka: ''Den där fina, söta, underbara varelsen hade inte funnits nu om inte vi räddat livet på honom..''

Är nog ingen som missat att Deamon fick världens sämsta start på livet. (Om inte så kan ni läsa om det under fliken ''Om Deamon'' längst upp på sidan) Usch, jag blir lika förbannad varje gång jag tänker på det. Hur människor kan bete sig mot djur.. Jag måste säga att jag är väldigt nöjd med hur jag lyckats med Deamon, det är första hunden och att ta han i ett sånt skick som han faktiskt var och få till han så pass bra som han är idag är jag riktigt stolt över! Och än är det inte slut! Han är ju bara 1 år och 10 månader än så länge. Att han fortfarande känner rädsla för vissa människor är fullt förståeligt egentligen. Man kan ju bara tänka sig in i situationen själv, hur ska man kunna känna tillit för sånna som faktiskt en gång i tiden slagit en nå fuktansvärt? Behandlat en som skit?

Vi har jobbat väldigt mycket på det och gör det fortfarande. Så kallad ''hälsa-träning''. Det går väl ut på i princip att folk han inte känner/bara träffat enstaka gång sätter sig på huk och ger han en godis. Sen får man ju utveckla träningen mer och mer. Man kan ju hoppas att det blir bättre med tiden också, just nu är han inne i spökåldern och allt också.. Det här är konsekvenserna man kan få ta av att ta en hund som varit med om något hemskt, en jävligt jobbig start på livet till exempel, som i Deamons fall. Vi kämpar på!

Det är många som frågat mig varför? Alltså, varför jag valde att ta en hund med så dåliga förutsättningar (eller hur man ska uttrycka sig) Ja för det första så hade vi inte mage att lämna en hund som man visste skulle dö om vi inte tog med han hem. Måste faktiskt säga att det var därför det blev just Deamon. Bästa valet vi gjort, ångrar det inte för något i världen. Som sagt, sin egen hund är ju alltid bäst. Den som ligger närmast hjärtat. Vi räddade livet på Deamon! Vi hade kontakt med olika uppfödare och kollat runt på lite utställningar och så, vi hade länge planerat och sagt att vi skulle köpa en hund. Men det blev Deamon pang boom som vi egentligen bara skulle åka och kika på. Så det kan bli!

Men jag kan säga en sak. Nej, jag skulle faktiskt inte göra om det! Alltså, att ta en hund som varit med om sån dålig start. Ska man säga ''problemhund''? Jag vet inte vad man ska kalla det men jag tror ni hajar vad jag menar. Och varför jag inte skulle göra det är för att jag verkligen insett hur viktigt det faktiskt är att hunden har så bra föutsättningar som möjligt från början (nu tänker jag på bra avel framför allt, bra föräldrar, meriter osv..) och att man helst har den från åtta veckors ålder så man kan forma den som man vill från början.

Tänk vad mycket jag lärt mig genom Deamon, min första hund, jag tänker på vad mycket vi faktiskt lärt varandra! Jag har verkligen blivit biten av hund-myggan. Kan inte tänka mig ett liv utan hund nu, det är verkligen min passion här i livet!

Jaa hörrni, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig men vissa gånger gör det faktiskt inget! Deamon är verkligen en av de bästa sakerna som hänt mig, min lilla bäbis.

                             

STILIG GRABB




Har varit bortrest några dagar därav dålig uppdatering, mycket som är på gång just nu!
Nu är jag hemma igen, imorgon väntas jobb och sedan lydnadskurs på kvällen :)

Nu ska jag krypa ner under täcket, det har varit en låååång dag!


SISTA APRIL

På sista april hade vi det riktigt mysigt, lugnt och skönt :)
Deamon var överlycklig att det kom så många favoriter hem till han på en och samma kväll, både
''mormor'' och ''farmor'' var ju hemma hos oss. Deamon jäste som bara den!  
Han hade stor koll på oss alla och reagerade inte alls på raketerna och smällarna.






Vi spelade sällskapsspelet ''Med andra ord''


FILM - AGILITY

Här kommer en film från agility träningen här om dagen :) Gick riktigt bra! Gjorde även om banan lite och la in slalom innan a-hindret. Han börjar verkligen fatta slalomen nu, kul!


BLACK AND WHITE







DET ÄR INTE LÄTT...

... när det är svårt, men det ska fanimej levas! Tycker ni inte? :)

Denna fredags kväll har vi bara slappat. Ätit ostbricka, räkor och tagit ett glas rött i sällskap av våra mammor och Julia. Mycket trevligt! Deamon har bara varit ut på göra-sina-behov-promenader och slappat i bädden. Skönt och välbehövligt med sånna dagar ibland också!

Imorgon blir det andra bullar. Då beger vi oss till skogs för att spåra lite och grilla korv. Mamma ska också följa med, lurar väl på henne att gå spåren, haha. Hon jäser som bara den på att spåra, önskar att hon hade tiden att ha en egen vovve för hon tycker verkligen att det är super kul :)

Är även grymt sugen på att köra lite agility så funderar på att ta ett pass på kvällen sen imorgon. Vi får se hur mycket som orkas med och som vanligt så går väl klockan alldeles för fort antar jag.. Jag efterlyser fler timmar per dygn!

                 

                 

                 

                 


RSS 2.0